I skuggan av texterna. Vilken port vandrar du genom?

När vi under seminarier i litteratursociologi vandrade in på Tiktok, rådde det delade meningar om kvaliteten på den typiska "Tiktok-litteraturen". Man känner igen dessa böcker när man ser dem, för ingen annan app kan få så färgglada omslag med illustrerade figurer som från en tecknad film på framsidan, att frontas i bokaffärerna. Vad den stora majoriteten i klassrummet däremot höll med varandra om, var att TikToks inverkan på litteraturen bland unga var något mycket positivt. Några modiga själar berättade att de blivit intresserade av litteraturvetenskap tack vare just Tiktok (läs: de hade inte mycket erfarenhet av klassikerna) blickarna från de allra mest pretentiösa talade minst sagt klarspråk (läs: de tänkte att 1. Åh herregud, du vet ingenting om litteraturens under och mystik och jag vill aldrig någonsin ägna ett meningsutbyte med dig i detta klassrum. Och 2. Fan vad pinsamt att du säger det högt när vi andra har tagit på oss kavajen och bakåtkammat håret för att berätta om en enda liten reflektion vi kom på under promenaden till skolan gällande Hundra år av ensamhet). Och jag undrade om väggarna i seminariesalarna skulle fortsätta krypa närmre och närmre min plats.

Jag ägnade större delen av min studietid åt att försöka hitta de som var lika tagna av känslan under seminarierna som jag var. Jag återkom ofta till ordet otillgänglig, jag kände att många ville hålla litteraturen otillgänglig. Till och med för de studerande. En del svarade med en ivrig nick och en tacksam blick, medan andra tittade frågande på mig och jag såg hur jag i realtid blev placerad in i samma fack som de som berättade att Tiktok var deras infart in i litteraturen. Spoiler: De som tittade frågande på mig har jag ingen kontakt med idag och önskar aldrig träffa igen. Jag är ju en del av problemet, som meningen jag just skrivit antyder så fint. Och jag vet inte om det bara gäller min egen osäkerhet och inskränkthet eller om det är en ärlig observation jag har gjort, men jag tror att mycket handlar om provokation när det kommer till utbildning inom “pretentiösa ämnen”. För egen del (och detta kanske eller kanske inte är relevant för hur artikeln landar hos dig som läser) har jag sen jag kunde tänka alltid vetat att jag vill ägna hela livet åt att skriva. Det finns ingenting annat för mig. Vad jag däremot inte vill göra, är att vara en bidragande faktor till att det uppstår en olustig känsla i andra människors magar och bröst när vi pratar om något av det viktigaste som finns. Jag önskar att alla samtal som rör kultur i olika former ska vara inbjudande och tillgängliga.

Jag vill varken läsa eller skriva otillgängligt. Jag vill skriva kul eller vackert. Gärna båda, för det är bara det jag vill läsa. Detta hänger ihop med TikTok på så sätt att så länge litteraturen ger njutning och någon form av glädje, insikt eller nyupptäckt känsla och inspiration är det bra litteratur. Du kanske känner igen känslan av uppvaknande när du har hittat en ny författare eller läst ut ett verk som för dig var okänt fram tills att du öppnade boken och började läsa första sidan… för att sedan inte kunna sluta tänka på allt du har gått miste om fram tills nu. För mig var Maria Gripe och Sara Stridsberg dörrvakter. De släppte in mig genom porten till textens värld och sedan dess har jag velat leta vidare. För andra är det Colleen Hoover eller Gabriel García Márquez.

I skrivande stund är jag ganska negativt inställd till universitetsmiljön, studiemiljön överlag faktiskt, oavsett årskurs och nivå. För som den ser ut just nu är det oundvikligt att någon gång möta denna oroskänsla i kroppen, man vågar inte inflika, man vågar inte räcka upp handen. Tänk om det jag säger inte låter smart? Tänk om det jag säger är fel? Mycket av min tankekraft går till att finna positiva ingångar i det här, för vi vill ju lära oss, vi är ju nyfikna. Första steget är att identifiera problemet. Det kan se annorlunda ut för var och en, men när det inte längre handlar om att lära sig utan om att veta mest finns det ett tydligt problem. Nästa steg är att våga gå emot. Nej, jag kan inte det här. Jag tycker att det här är svårt. Min enda synpunkt på det här ämnet är att jag tyckte om att läsa boken. Vilken befrielse! Vilken uppfriskande kommentar! Den kommer att bidra till något mycket större än vad en komplicerad analys av litterära grepp från en roman med 300 år på nacken någonsin kan göra.