Humaniora såklart!
Men hur klart är det egentligen? Enligt Wikipedia (japp det är där vi börjar) är de humanistiska de ämnena som studerar ”människan som kulturell varelse”. Det är en betydligt tydligare definition än den som ges i Svenska Akademins Ordbok. Där definieras humaniora, i första stycket, som ”sammanfattande beteckning för de humanistiska läroämnena (motsatt: matematik o. de naturvetenskapliga ämnena), mera sällan äv. innefattande juridik o. teologi”. Slår man sedan upp ”humanistisk” får man en liknande definition där det i första meningen benämns som en slags motsatts till naturvetenskaperna. Utav det skulle man alltså kunna utläsa att humaniora är motsatsen till matematik och naturvetenskap, eller att det i vilket fall många gånger beskriv som det. Går man sedan vidare till närliggande ord som humanistisk och humanvetenskaperna får man definitioner som liknar den som ges av Wikipedia (oh dear god, they were right all along), exempelvis att det är det ”som har att göra med vetenskaper med nära anknytning till människan som kulturvarelse”. Ok coolt. Nu har vi rett ut det. Humaniora är det som har att göra med studien av människan som kulturvarelse vilket är en motsats till naturvetenskap och matematik. Nu undrar ju vän av ordning vad det egentligen innebär och var gränsen egentligen går mellan natur och kultur.
Enligt kulturvetenskaperna finns det fyra huvudtyper av kultur. Den hermeneutiska kulturen, som väldigt brett kan beskrivas som meningsskapande kultur. Jag tycker den typen av kultur är synnerligen svårdefinierad. Vad innebär meningsskapande? Är inte allt i någon mån meningsskapande? Jag tror däremot inte att det är fel att definiera exempelvis ideologier eller filosofi som meningsskapande kultur eftersom de berör hur vi människor upplever och tänker kring oss själva och meningen med livet. Den antropologiska, det vill säga det människor gör, är något (men inte mycket) mer lättdefinierad. Hur man interagerar med varandra, vad man firar, hur man lever, vad man äter och så vidare, är alla exempel på sådant som skulle kunna ingå i det antropologiska kulturbegreppet. Nästa är den estetiska kulturen. Där ingår det som handlar om (mycket löst definierat) konstnärligt och estetiskt skapande, alltså musik, oljemålningar, skulpturer, dans, opera, med mera. Redan här blir det snabbt lite luddigt och det är inte alltid helt tydligt vad man ska dela in i vilken kategori. Är nail-art hermeneutisk, antropologisk eller estetisk kultur? Det är ju ett estetiskt uttryck som också knyter ann till andra praktiker och ideologier. Hur ska naglar se ut i vissa sammanhang och för vem? Spelar det ens någon större roll hur man delar in det? Poängen är att kultur som begrepp är ganska… ogripbart. Den fjärde kulturkategorin är den ontologiska, vilket är ett snyggt sätt att säga (typ) odlingskultur eller kanske naturkultur. Det skulle kunna avse alltifrån vetefält och skogsplantering till kalhyggen och stadsparker. Här handlar det alltså om människans påverkan på och utnyttjande av naturen. Sammantaget kan alltså sägas att kultur kan vara i princip vad som helst, inklusive natur, så länge människor har haft fingrarna i smeten. Allt människor gör, tänker, odlar, äter, producerar, smyckar, och fantiserar ihop är kultur. Vi är per definition kulturvarelser. Humaniora blir alltså på den vägen studien av det vi gör och tänker som människor.
Glad att vi har rett ut det. Ledsen att vi nu hamnat i en ännu vagare definition av humaniora och humanistiska vetenskaper. Nu blev det också helt plötsligt ännu svårare att skilja humaniora från naturvetenskap, trotts att de målats upp som motsatser. Med de definitionerna kan väl nästan vad som helst bli humaniora. Sport är ju definitivt en kulturyttring. Det vet alla som varit på en fotbollsmatch. Idrott påverkar och förändrar också kroppen, alltså naturen, vilket även gör den till en ontologisk kulturyttring. Eller? Idrottsvetenskap, det vill säga studien om vad som händer med i den idrottande kroppen i samhället, är alltså en humanistisk vetenskap? Även om det kanske låter som ett skämtsamt extremexempel så behöver det inte vara så tokigt. Det må kanske inte beskrivas som sådant, men samtliga universitet som tillhandahåller idrottsvetenskapliga utbildningar nämner idrott är en kulturyttring med allt vad det innebär. Även psykologi räknas ibland som en humanistisk vetenskap just eftersom den studerar hur människor existerar i, och interagerar med, det mänskliga tillståndet. Däremot kanske det inte är det första man tänker på när någon säger humaniora. Här är det inte fel att påpeka att båda de ovannämnda inkorporerar både kultur, natur och biologi i forskningen och därav är att beteckna som tvärvetenskapliga. Det stämmer, men det stämmer också för många av de andra humanistiska ämnena, exempelvis arkeologi, historia, och sociologi. Även det som vi kanske spontant skulle beteckna som helt naturvetenskapligt, exempelvis biologi, måste ta hänsyn till, och vara medvetet om, människans kulturella påverkan på sin omgivning. Geologi, fysik, ekonomi, och matematik måste också ta hänsyn till människan då de, om inte annat, ändå föds ur vår strävan att förstå och kategorisera det som står utanför oss. Anledningen till att vi ställer en viss vetenskaplig fråga är minst lika viktig som svaret och de anledningarna är kulturella. Min poäng här är inte att vi ska börja stuva om på institutionerna och göra oss av med begreppen humaniora eller naturvetenskap.
Vad jag egentligen vill ha fram är att gränserna mellan naturvetenskap och humaniora är luddiga och otydliga. Det är inte motsatser som ordboksdefinitionen skulle kunna antyda. Gränsdragningarna är i sig kulturella uttryck för hur vi ser på olika vetenskaper. De är inte naturgivna (höhö) och det kan vara värt att beakta. Definitionen av humaniora är i sig utan tydliga avgränsningar. Det är precis så det ska vara. Det handlar om oss. Allt vi studerar handlar om oss, våra kroppar, vår fantasi, vår nyfikenhet, och vårt meningsskapande. Det är komplicerat. Att någonting är komplicerat innebär dock inte att det inte är relevant eller vetenskapligt. Syftet med att lära sig nya saker, och strävan efter att förstå, är just att lära sig och förstå, inte att producera en definitiv och lättsmält bild. Det måste få vara komplicerat eftersom det är sådana vi är. Som antropologen Clifford Geertz sa om sociologen Max Weber, ”Weber conceives of man as 'an animal suspended in webs of significance he himself has spun', with culture consisting of those webs in which the analysis is 'not an experimental science in search of law but an interpretative one in search of meaning'”.
Det betyder dock inte att man måste göra det svårare än nödvändigt eller att man inte har rätt att få någonting förklarat på ett tillgängligt sätt.
Som tillägg kan sägas att människan, trotts vårt outtröttliga intresse för oss själva, inte är det enda djuret med kultur. Det är däremot en fråga för en annan dag.
// Max
Källor:
Litteratur:
Fornäs, Johan, Kultur, 1. uppl., Liber, Malmö, 2012
Från webben:
SAOB: ”Humaniora” https://svenska.se/saob/?id=H_1199-0210.6N6K&pz=7
SAOB: ”Humanistisk” https://svenska.se/saob/?sok=humanistisk&pz=1
Svensk Ordbok: ”Humanistisk” https://svenska.se/so/?id=131496&pz=7
Idrottsvetenskap som ämne: https://www.gu.se/larande-ledarskap-halsa/idrottsvetenskap
